Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Utifrån en behovsbedömning avgörs om ett hälsoproblem ska åtgärdas med hjälpmedel genom förskrivning eller på annat sätt. Behovet ska ställas i relation till andra planerade eller genomförda åtgärder och integreras i en samlad bedömning.
Om behovsbedömningen visar att patientens behov inte omfattas av hälso- och sjukvårdens ansvar får patienten införskaffa sitt hjälpmedel själv. Detta gäller till exempel hjälpmedel som används för att utöva sport, hobby och motion eller produkter som behövs för ett fritidsboende.
Behandlaren kan ge individuella eller generella råd om hjälpmedel som patienten kan införskaffa själv samt vid behov följa upp om patienten har följt rådet och om det har haft avsedd effekt. Behandlaren kan göra enklare anpassningar även på hjälpmedel som patienten själv har skaffat.
Om de hjälpmedel som patienten köpt själv är en del av en behandlingsåtgärd ska behandlingen dokumenteras i patientjournal.
För hjälpmedel som patienten har införskaffat själv har behandlaren varken förskrivningsansvar eller produktansvar.
Ytterst är det vårdgivaren som avgör om instruktioner eller enklare anpassningar av produkter som patient köpt själv ingår i behandlarens arbetsuppgifter. Behandlaren bör dock avråda från köp om hen bedömer att en patient eller närstående avser att köpa en produkt som är direkt olämplig.
Sedan 2023 finns avtal gällande digitala hjälpmedel inom socialtjänst mellan kommunerna i Västra Götaland och Hjälpmedelscentralen. Under 2024 kommer de första hjälpmedlen kunna beställas av kommunerna. För att brukare ska kunna använda dessa produkter krävs att kommunen har ett arbetssätt och en digitalinfrastruktur som gör det möjligt. Inför utprovning görs en behovsbedömning av hjälpmedel av personer på enheter inom socialtjänstens verksamhetsområden.
Vissa verksamheter, exempelvis biståndsbedömt särskilt boende, dagverksamhet, daglig verksamhet, vårdenheter, förskolor och skolor, ska ha en grundutrustning av hjälpmedel som gör att miljön motsvarar behoven hos dem som vistas där. Dessa hjälpmedel ska inte behöva omfattande individuell inställning eller anpassning som kräver hälso- och sjukvårdskompetens och/eller teknisk kompetens. De ska utan större svårigheter kunna användas av en eller flera personer som vistas i verksamheten. Grundutrustning är något som förändras över tid när standarden i samhället förändras och varje huvudman beslutar själv vad som ingår i grundutrustningen.
Exempel på omfattande individuell inställning/anpassning är hjälpmedel med flera olika korrigerande tillbehör som behöver anpassas för att uppnå målet med hjälpmedlet.
Ett personligt hjälpmedel kan förskrivas när kravet på grundutrustning är uppfyllt men inte täcker det individuella behovet. Personliga hjälpmedel är alltid utprovade och anpassade till patienten och ska inte användas av någon annan. Specialanpassade produkter ska alltid förskrivas som personliga hjälpmedel.
Skolhuvudmannen ansvarar för att eleverna kan tillgodogöra sig undervisningen. I ansvaret ingår att tillhandahålla läromedel, pedagogiska hjälpmedel och grundutrustning samt anpassa lokalerna efter verksamheten. Skolhuvudmannens ansvar gäller hjälpmedel som huvudsakligen är kunskapsbärande, som utan större svårigheter kan användas av flera elever och som inte behöver någon omfattande individuell anpassning.
När grundutrustning inte tillgodoser behovet av hjälpmedel är det möjligt att förskriva personliga hjälpmedel i de fall utbildningen är offentligt finansierad eller berättigar till studiestöd.
Arbetsgivaren ansvarar för att erbjuda de anställda en god arbetsmiljö, vilket innefattar individuell anpassning. Ansvaret för arbetshjälpmedel och anpassning av arbetsplatsen är delat mellan arbetsgivare, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Redan förskrivna hjälpmedel får användas i arbetssituationen. Om det sker en ökad förslitning av hjälpmedlet på grund av arbetssituationen, och om hjälpmedlet behöver bytas ut oftare, bedöms det i varje enskilt fall hur ofta ett nytt hjälpmedel kan förskrivas och bekostas av sjukvårdshuvudmannen.
