Tillsammansanvända oss
Tänk att vi, några personer (minst tre med klienten närvarande eller, med samtycke, frånvarande) med olika yrkesroller och kompetenser och mandat att bedöma och besluta inom vårt respektive område, samlas för att slå våra kloka huvuden ihop. Vi ska samarbeta för – och med – en människa (här kallad klient) som alla känner till och som har behov av att just vi samarbetar. Att just vi kan ”tillsammansanvända” våra kunskaper och möjligheter för att tillsammans komma längre än vad var och en kan göra för sig.
Vill du färdas snabbt – gå ensam.
Vill du gå långt – färdas tillsammans
Med och mot
Vi proffs ska inte bara samarbeta med varandra, vi ska också samarbeta med den gemensamma människan. Höra hennes logik, önskningar, förhoppningar och rädslor (som kan uppfattas som motstånd).
”Jag vill inte visa att jag har förmåga, för då tar de ifrån mig min sjukersättning”
”De har något emot mig. De har aldrig hjälpt mig när jag har behövt”
”De bryr sig inte om min hund. Jag gör inget om inte han får följa med”
”Jag tror inte att hemtjänsten hinner med mig”
Förväntningar
Mycket handlar om våra förväntningar. Vi som ska samarbeta hoppas och tror ofta att andra ska kunna göra mer än de kan. Det kan bero på att en klients problem är mångfacetterade att en person/myndighet helt enkelt inte räcker till. Då vill vi gärna att någon annan ska kunna. Nånannanismen, har någon kallat det. Kanske hoppas vi kunna avlasta oss ett arbete där vi känner oss otillräckliga. Vi vill inte bara slippa svårigheten, vi vill få mer tid för andra.
Besvikelser
Vi kan inte säkert veta vad en annan person/verksamhet har för möjligheter. Vi anar, tror och har fördomar/förhoppningar som styr våra förväntningar. Ibland uttalar vi dessa förväntningar högt inför klienten och sprider på så vis förväntningarna till henne.
När den andra personen/verksamheten inte levererar enligt våra förväntningar leder det till besvikelse. Inte bara hos mig, utan också hos klienten. Här finns ett frö till misstro.
Besvikelsen kan också riktas mot oss själva. När vi blir osäkra eller inte når våra mål kan vi uppleva det som misslyckande.
Status
Inom en grupp kan en statusordning snabbt uppstå. Kanske är en läkare den som ofta får högst status. Eller en person som uppnått högt anseende. Andra personer i gruppen följer i fallande statusordning. När vi lär känna varandra kan den ordningen ändras.
Att det finns en statusordning påverkar hur vi lyssnar till varandra. Bedömningar och erfarenheter får olika värde. Det gäller att ge akt på detta och hitta ett klimat som jämställer. Särskilt gäller det klientens roll och värde. Om hon inte upplever sig hörd, kan det som proffsen planerar bli en chimär. För den person som alla planerat för, är inte med.
När vi säger att vi ska göra en gemensam plan, kan det leda till att vi hoppar över ett nödvändigt moment - att jämföra bilder. Om vi ska kunna gå åt samma håll behöver vi först få någotsånär samsyn om läget. Hur ser vi på situationen? Därefter kan undersöka vilka möjligheter som finns och sedan planera.
