Om samtalet med äldre

När du känner oro för hur någon mår, ta det på allvar. Visa att du finns där och bryr dig.  

Var uppmärksam på: 

• Nedstämdhet, oro eller andra tecken på psykisk ohälsa
• Uttryck för hopplöshet eller låg livstillfredsställelse
• Kroppslig sjukdom, smärta eller funktionsnedsättning som påverkar vardagen
• Förändringar i sömn och matvanor
• Sorg, separation eller andra svåra livshändelser
• Förändringar kring boende, vardag och behov av stöd  
• Ofrivillig ensamhet
• Ekonomiska svårigheter eller oro  
• Skadligt bruk eller beroende av alkohol, läkemedel eller andra substanser 

Var särskilt uppmärksam när flera svårigheter sammanfaller eller när något i personens berättelse väcker oro. Det kan vara andra saker än vad som listas här. Vid oro, våga fråga vidare om hur personen mår. 

Det är en handling av omtanke. Genom öppna frågor kan du ge personen utrymme att berätta om sin situation, sitt mående och sina behov. 
 
Börja öppet: 

• Hur mår du just nu?
• Hur upplever du själv din situation?
• Vill du berätta med egna ord om hur du har det? 

Om det i samtalet framkommer uttryck som ”jag känner mig färdig" med livet, utforska vad det betyder för personen utan att på förhand tolka innebörden: 

• När du säger att du känner dig färdig, vad betyder det för dig?
• Hur tänker du kring livet och döden just nu?

Vid oro för suicid – ställ direkta frågor:

• Har du tankar på att inte vilja leva?
• Om ja: Har du tankar på att ta ditt liv?
• Om ja: Har du tänkt på hur du skulle göra?

Tydliga frågor om suicidala tankar, planer och impulser kan öppna för samtal om sådant som annars riskerar att förbli osagt. Det kan också bidra till en bättre förståelse för personens situation och behov av stöd.

• Ge personen tid och utrymme att berätta
• Lyssna utan att avbryta, döma eller direkt försöka lösa
• Bekräfta känslor och visa empati
• Sammanfatta för att se att du har förstått rätt  

• Visa omtanke och att personen inte är ensam
• Utforska vad som ger mening, trygghet eller kraft
• Identifiera tillsammans det som kan skydda och ge stöd
• Sök möjliga vägar vidare 

Anpassa stödet utifrån situation och personens behov. Genomför planeringen gemensamt så långt det är möjligt.  

• Bedöm situationen och säkerställ vid behov kontakt med vården för en strukturerad suicidriskbedömning.
• Undersök om personen har en uppdaterad säkerhetsplan och om den kan följas.
• Samverka med närstående och andra aktörer utifrån samtycke och behov.
• Ge stöd till rätt insats och vårdnivå och planera för uppföljning.
• Vid akut fara: Följ verksamhetens rutiner för akut bedömning och vård.

Ta hjälp av gällande rutiner och kontaktvägar i din verksamhet. Vid osäkerhet – rådgör med vårdcentral, psykiatri eller ring 1177.