I Fyrbodal frågar vi

Ta kontakt - vänta inte. 

Om vi känner oro för någon behöver vi ta det på allvar och utan dröjsmål. Orsaken till oron kan vara kopplad till livsförändringar, händelser, något i personens uttryckssätt eller agerande.  

Förändrat beteende, nedstämdhet, hopplöshet, social tillbakadragenhet, stark ångest eller uttalanden om att livet känns meningslöst kan vara signaler på att någon inte mår bra.  

Signaler kan vara tydliga eller knappt märkas alls. Oavsett är vår oro skäl nog att reagera och ta initiativ till samtal. Det visar att vi finns där för personen och bryr oss.  

Det är en handling av omtanke. 

Genom öppna frågor bjuder vi in till ett samtal för att förstå hur personen själv upplever sin situation, sitt mående och sina behov.  

Här är några exempel på frågor: 

"Hur mår du just nu?" 

”Hur upplever du själv din situation?” 

"Jag märker att du verkar ha det svårt, vill du berätta med egna ord?" 

”Vad behöver DU?” 

”Finns det något JAG kan göra för dig?” 

Vi kan inte veta om en person har suicidala tankar, planer eller impulser. Vid oro behöver vi därför våga ställa direkta frågor: 

"När du har det som värst, vilka tankar dyker upp?” 

”Har du tankar på att inte vilja leva?" 

"Har du tankar på att ta ditt liv?" 

Om svaret är ja, utforska om det finns konkreta planer: 

"Har du tänkt på hur du skulle göra?" 

Tydliga och raka frågor kan vara livräddande eftersom de öppnar för samtal om sådant som annars riskerar att förbli osagt. Svaren kan också hjälpa oss att bättre förstå allvarlighetsgraden och tillsammans med personen ta nästa steg vidare.

Ge personen tid och utrymme. 

När personen berättar lyssnar vi färdigt utan att avbryta eller döma. Vi behöver inte ha de rätta svaren eller lösningarna. Det viktigaste är att vi är närvarande, bekräftar känslor och visar att personen inte är ensam. 

Ett respektfullt och empatiskt inlyssnande kan minska känslan av isolering och skapa förutsättningar för att personen ska vilja ta emot hjälp. 

Om vi sammanfattar det personen säger med våra egna ord bekräftar det att vi lyssnat samtidigt som vi försäkrar oss om att ha förstått rätt.  

Visa att det finns en väg vidare. 

Vi ska inte förminska känslor eller förenkla det svåra. Om vi gör det kan det uppfattas som att vi är oförstående. Vi ska inte heller ge falska löften.
 
Men tillsammans med personen kan vi försöka nyansera bilden och identifiera skyddsfaktorer. Det är viktigt eftersom en suicidnära kris kan göra det svårt för personen att själv se andra utvägar.   

”Om du haft liknande tankar förut, vad gjorde att du ändå höll ut?” 

”Finns det tillfällen då det känns lite lättare?” 

”Vem eller vad i ditt liv betyder mest för dig?” 

Vi kan också sätta ord på att vi är här nu, tillsammans, och att hjälp finns att få. Det kan stärka känslan av hopp genom att förmedla att personen inte är ensam och att det finns vägar vidare. Det är viktigt eftersom hopplöshet är en riskfaktor för suicid. 

I svåra stunder har genuin närvaro och omsorg en skyddande effekt

Gå från att reagera till att agera.  

Tankar på suicid kan upplevas skrämmande men innebär inte automatiskt att personen är i fara eller att vi behöver agera. Tankar kan komma och gå utan att kopplas till handling. Det är alltid den aktuella situationen och behoven som avgör.

Beroende på grad av oro kan olika slags stödinsatser behövas, se exempel nedan. Så långt det är möjligt genomförs dessa i gemensam planering med personen. 

• Undersök om personen har en uppdaterad säkerhetsplan, även kallad krisplan med säkerhetsplanering, eller om en sådan behöver upprättas. Det är en rekommenderad suicidpreventiv åtgärd som utformas tillsammans med personen. Läs mer: Krisplan - Ta fram, använd och följ upp
• Samverka med närstående och andra aktörer utifrån samtycke och lämplighet.  
• Ge stöd till rätt insatser och vårdnivå.
• Planera uppföljning av hälsotillstånd. Det gäller även om personen verkar må bättre.  
• För akut bedömning och vård, se rubriken “Vid akut fara”. 

Vid osäkerhet säkerställ en strukturerad suicidriskbedömning.

Risken för suicid är på grund av ambivalens och suicidala impulser ofta svår att förutsäga. Den kan snabbt förändras men bedömningen ger underlag för valet av förebyggande insatser. Läs mer om suicidriskbedömning.

För att veta var vi ska vända oss eller vem som ska kontaktas behövs kännedom om aktuella rutiner och kontaktvägar. I skarpt läge skapar det trygghet för såväl oss själva som dem vi möter.

För rådgivning kontakta vårdcentral eller ring 1177.